«

»

Kanske saknas ännu uthålligheten

I halva matchen hängde F2 väl med Milans A-lag, men sedan blev det mer rutinerade ”bortalaget” vårt lag övermäktigt.

Rubriken syftar inte på Vargen eller lagets ålderkvinna Anita, utan på klubbens ungdomliga delar i F2. Som i många andra idrotter kan kunskapen och viljan tidigt visa sig, men alla blir inte Vasaloppsåkare/maratonlöpare direkt.

Först ut var emellertid F1, som efter tre serier höll en ledning med 8-7. Men när Maria i sista rutans första bonuskast fick en håluppställning i stället för en strike, så kunde Milan kvittera till 10-10. Fem spelare var över 700 förutom att Håkan B gjorde 807 med ett ständigt förbättrat serieresultat. Han blev dessutom med Allan som hjälpgumma, förlåt -gubbe, obesegrad. Resultat: 10-10, slagning: 5664.

F2 startade som sagt bra och fick ca 60+ och 90+ i de första två serierna jämfört med F1. Men de redan uppvärmda milaneserna var i sin tur ca 80+ och 110+ jämfört med första matchen. När de dessutom i den tredje serien fick någon slags glädjefnatt och presterade 1564 var matchen över. Den sista serien blev till en avslagen avslutning – som ett glas dagsgammalt ljummet vatten.

Tobbe hängde på låset till 800 och han var enbart ett spärrvärde (10 poäng) ifrån denna gräns. Den poängmissen satt i ovan nämnda tredje serie, liksom för flera andra spelare i laget. Anita var näst bäst totalt med 673 med lill-Wille minus nämnda spärrvärde bakom. Mest banpoäng (2 st) tog den åldersdifferentierade duon Rino/Sivert. Rino hade 539 inför sin sista serie men en rad hål och annat jäkelskap gjorde att han inte nådde fram till 700 denna gång. Resultat: 6 – 14, slagning: 5310.

Munterheten hos klubbens spelare i hallen blev sedan inte större när det visade sig att A-laget förlorat mot jumbolaget Zenit i Borlänge med 9-11 efter ledning med 8-7. Kanske har vår klubb dåligt med maratonlöpare över hela linjen. Bäst i Borlänge var Hampus med 774. Resultat: 9-11, slagning: 5688.